På väg tillbaka efter att ha fotat i fyra timmar i ihållande regn hör jag en spelande kärrsnäppa över huvudet. Jag ser att den landar i en litet sankt område inte så långt bort så jag smyger mig fram och lägger mig halvvägs ner i vätan. Till en början föredrar kärrsnäppan att röra sig halvdolt i vegetationen men efter ett tag börjar den röra sig öppet och ställer sig utan att tveka fullt synlig på toppen av tuvor när den rör sig runt i väta
On the way back after four hours of photography in persistent rain, I suddenly hear a displaying dunlin over my head. I can see it land in a small, wet, area not too far away so I sneak forward and position myself with half my body in the bog. At first, the dunlin prefers to move half-hidden in the vegetation, but after a while it begins to move openly and even stops fully visible on top of tufts without hesitation as it moves around in the wet.
