Sibirisk piplärka, en av de sibiriska tättingar man kan hoppas på om höstan. Men man ska nog inte utgå från att den sitter så här öppet, arten är väldigt skicklig på att springa likt en mus i vegetationen och dyka upp någon helt annanstans än där man senast såg den!

Olive-backed pipit, one of the Siberian passerines you can hope for in autumn. But you probably shouldn't assume to find it sitting in the open like this, the species is very skilled at running like a mouse in the vegetation and appearing somewhere completely different from where you last saw it!

Bråttom vidare innan solnedgången! Bara minuterna innan solen försvann under horisonten dök det upp en stor flock sädesärlor som ömsom sprang, ömsom flög söderut. När de kom fram till mig hade de nått så långt söderut man kan komma på Öland och fick istället söka nattkvist i närområdet.

Hurry home before sunset! Just a few minutes before the sun disappeared below the horizon, a large flock of pied wagtailes appeared. Running and flying on their way south. When they got to the spot where I was, they had reached as far south as you can get on the island Öland and instead had to look for a place to spend the night.

Det går inte att påstå att sädesärlan är en av våra vackraste fåglar. Särskilt ovanlig är den inte heller. Men när årets första sädesärlor börjar dyka upp i mars-april är det ändå en speciell känsla när man möter dem, känslan att våren har kommit för att stanna!

Pied wagtails aren't by any means one of our most beautiful birds. It is not particularly rare either. But when as the first wagtails of the year appear in March-April, it is still a special feeling to welcome them as they are sure sign that spring is here to stay!