Gulsparvshanen smälter in väl i höstbuskaget.

The male yellowhammer blends well into the autumn foliage.

Hane lappsparv med sin omisskännliga teckning. I år var det gott om lappsparv, de var till och med så talrika att det ibland kändes som att de glesa videsnåren inte räckte till alla utan många hannar fick helt enkelt nöja sig med den högsta punkten på en ljungklädd ås för att markera sitt revir.

Male lapland longspur with its unmistakable breeding plumage. This year there were plenty of buntings in the mountainrange, they were even so numerous that sometimes it felt like there was not enough of sparse willows for them all. Many buntings simply had to settle for the highest point on a heather-clad ridge to mark their territory.

Den här snösparven satt på lä-sidan på piren i Grönhögen där den hittade i alla fall lite skydd från den kraftiga nordostanvinden och det täta snöfallet.

A snow bunting seeking cover from the hard and cold north-eastern wind and the falling snow on the outside of the pier in Grönhögen, Öland.

En och en kan man ibland komma nära snösparvarna men när de födosöker i stora flockar är det alltid någon som blir nervös på långt håll och flyger iväg och får med sig hela flocken. Här var det en liten flock och kanske kände de sig trygga i strandmållorna för ibland gick det att komma relativt nära.

When they are alone you can sometimes get close to the snow buntings. But when they are foraging in large flocks there is always at least one who gets nervous already at a distance and flies away taking the whole flock with him. Here I found a small flock and perhaps they felt safe in the vegetation on the beach because I was able to get relatively close.

Snösparv i tången på strandkanten.

Snow bunting in the seaweed on the beach.